Det var så det hette! Trots allt. Jag jobbade natt en gång på sjukhuset och då hade vi en patient som hade funktionell epilepsi. Dvs, hon kan få ett epileptiskt anfall, men man kan avleda det genom att prata med henne. Som ssk gjorde under mitt pass när patienten låg på golvet under anfallet, då ställde han sig framför henne, frågade hur han mådde och sa sedan att hon kunde sätta sig upp och att han skulle hjälpa henne till sängen. Anfallet upphörde och hon tog sig till sängen. Helt sjukt. Fascinerande är det. Det är inte säkert att patienten frammanar dessa anfall medvetet. Oftast är det omedvetet faktiskt. Det betyder dock inte att patienten inte ska tas på allvar. Snarare tvärtom, det är viktigt att dessa patienter får vård. Men jag skulle tro att KBT skulle passa sig bättre än medicinsk behandling.
En annan häftig grej är att det här med funktionella sjukdomar även kan yttra sig vid förlamningar. Funktionell förlamning. Detta patientfallet var halvsidesförlamad när han var vaken, men när han sov kunde han vända sig i sängen och var helt frisk. Men så fort han vaknade kunde han bara använda halva kroppen igen. Fascinerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar