Min lilla vän ^^

Sara är fortfarande i Frankrike. Jag saknar henne sjukt mycket! Hon har inget internet så den enda kontakten jag har med henne är via sms och ett brev jag fick häromdagen. 5 sidor långt, fram och baksidor. Hon är grym på att skriva och jag blev så tagen! När jag läst klart kände jag mig som hon i P.S I love you. Ok, kanske inte riktigt, jag kommer ju få se min vän igen, men saknaden blir så påtaglig när man läser och hör om hur hon har det! Verkar inte vara helt ok, så jag önskar jag kunde prata med henne face to face. Peppa henne liksom, för jag tror det kan bli bättre om ett tag. Klart att det känns ensamt och så, det hade jag också tyckt. Och jag vet att jag inte hör av mig tillräckligt ofta heller, men kanske vänder det? Eller så gör det det inte och då är hon varmt välkommen hem igen! Men jag vill inte att hon ska vantrivas. Jag gillar inte det. Fan. Vad ska man göra? Försöka peppa mera? Trösta? Försöka få hem henne? Jag är mest för att peppa och trösta om det behövs men jag kommer inte vara ostöttande (?) om hon vill komma hem. Hon känner ju bäst själv vad hon vill. Åh herregud. Det är  svårt. Jag saknar henne massa...