Jobba aldrig hungrig

Har jobbat 4 dagar på Sjukhuset nu. Tre av dem var på avd 4c, en neuro- och strokeavdelning. Tungt arbete eftersom många är förlamade på ena sidan och de fast anställda har problem med en anhörig som verkar tro sig veta bättre om vården av sin pappa än läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna på hela sjukhuset. Ställde till en j*vla liv då hon ställde sig och skällde ut personalen i avdelningskorridoren bara för att alla andra (som är nöjda med vården dom får) ska få höra vilka jävla idioter som jobbar där. Hon skulle polisanmäla en sjuksköterska som under helgen inte kunde tillmötesgå den anhöriges önskemål om att få journalen på patienten i fråga. Detta kunde inte gå eftersom ssk inte kan ge ut den under helgerna. Inte under jourtider. Detta försökte ssk förklara för anhörig som verkar ha problem med att förstå vad andra säger. I stället skulle som sagt en polisanmälan göras. Heeeelt galet. Detta är inte de enda händelserna som avdelningen har utsatts för, men det tar för lång tid att skriva ner allt. Personalen är tack och lov kanonbra, så det ska bli kul att komma dit på torsdag och fredag igen.

Idag var jag på 2a, kirurgavdelningen. Var lite tröttare än vanligt vilket resulterade i en fruktansvärt pinsam incident på förmiddagen precis innan vi skulle fylla på magen med lite efterlängtad frukost. Jag var trött och jättehungrig. Förstår inte riktigt varför eftersom jag inte brukar vara det och jag åt som vanligt innan jag åkte till jobbet. Men det var jag i alla fall. Sista grejen vi hade kvar var att tvätta och klä på en patient. till saken hör att denna patient har väldigt skör hud. I tvättandet såg vi att det fanns ett litet förband som skulle tas bort. eller ja, en omläggning fäst med tejp. Tejpen hade satt sig ordentligt och när vi försiktigt skulle ta bort den lossnade huden. Testade då från andra änden. Min ände. då lossnade huden där med och fy fan, jag känner att jag börjar må dåligt nu när jag bara tänker på det. Dock inte lika illa som imorse. Först kände jag att det började snurra så där otäckt. Sen var det precis som att det slog lock för öronen så jag satte mig ner. Sen gick ajg och öppnade fönstret, kände att jag mådde bättre. Undersköterskan som var med mig frågade hur det var med mig, men jag sa att det var lite sisådär. Sen vet jag itne varför, men ajg kollade lite till på det där stora, blodiga såret som blev av att vi drog bort tejpen. Sen blev det bara svart för ögonen. Tror jag började skaka och blev totalt omedveten om vad som hände runt mig. Öronen slog lock igen och jag var så jävla nära på att svimma. Det är nog en av de värsta känslorna som finns. När man tappar kontrollen och känner att man är på väg att svimma. Jag var inte mig själv alls idag. Bad om ursäkt till min kollega och patienten. Dom var snälla och sa att det inte var nån fara. Undersköterskan sa att jag inte var mig själv alls på förmiddagen. Känns inte ok att vara på en vårdavdelning när man helt plötsligt inte klarar av att se något sådant. Men efter att jag fått i mig lite mat i magen var jag i bättre form sen. Tur det för efter frukosten kom vi in till en stackars liten patient som inte var medveten om att hon hade ett dropp... Nålen hade lossnat och det var en stor blodpöl på golvet där den lilla stackaren stod och inte fattade någonting. Det klarade jag av galant! Men det vete fan om jag hade gjort det på tom mage.